Idag jobbar jag kväll och den enda fördelen med det är att jag får en lång morgon med Nea och dagar som denna vill man ju inte missa! Om några timmar åker vi till Östra för att titta till den lilla, det ska bli jätte skönt och se så allt står rätt till där inne.

Lite bilder från morgonrundan…

Hittade en bild på älskade Caddy i bloggen för ca 1 år sedan. Vi hade precis varit ute och spårat med Linda & Milou och vi alla var jätte nöjda med spåren. Vissa dagar är det mer verkligt än andra att han är borta och det finns inget jag kan göra för att få tillbaka honom…

Den finaste Ängeln av dom alla!

Ännu en helg som bara seglat förbi… Igår var jag och Mattias på Bio och såg 2012, absolut sevärd film får jag säga. En annan som tyckte till inne på biografen var lilla Bebis som riktigt spjänade emot när basen var som värst, jag kände verkligen hur h*n tryckte med all kraft mot magen. Riktigt häftig känsla!! Förutom en full blåsa var det riktigt mysigt med bio.

Idag åkte jag och Nea ut till Hedared för att hälsa på Kicki, Mats & Molly. Vägen dit var verkligen intressant. Gps:en valde en genväg som visade sig vara en riktig senväg, liten krokig grusväg upp över ett berg med stup på sidan och inge rum för möte över huvud taget! Men fram kom vi till slut och Nea fick äntligen springa lös och mysa med Molly. Denna gången gick ännu bättre än förra och Molly var ängelen själv!! De två blå busade bäst dom kunde och väl hemma delade de även på märgben som Nea delat mitt itu. Nea har ju en förkärlek att ligga nära och tugga och Molly fann sig i det utan större problem :0) Ett riktigt trevligt besök!!

Här kommer ett litet självporträtt ur min synvinkel…

Väl hemma hade husse plockat in 6 kubik ved i vedboden och var lika trött som oss tjejer. Lite adventsmys hann vi med så nu är det bara att börja ta in allt vad julen innebär.

En riktigt mysig 1:a advent önskar vi er alla…

Förra veckan åkte jag och Nea upp till Pernilla och alla hennes pojkar. Det bjöds på både god lunch och lika gott fika med tillhörande hundprat. Till pojkarnas stora förtret hade Nea precis börjat löpa så fröken blå visade klart och tydligt att det inte var någon idé att komma nära. Men det fixade de galant och städa efter henne gjorde de oxå.

Finns det något finare än syskonkärlek??

Den senaste veckan har jag mått lite si så där, kännt mig svimmfärdig och väldigt orkeslös. Aptiten har inte heller varit den bästa och jag har mer ätit för att jag måste och inte för att jag är hungrig eller sugen.

Igår gick jag hem från jobbet för att vila upp mig som barnmorskan tyckte och idag är det lugna puckar med mängder av frukt och bär. Jag hoppas på att min vitaminbomb ska göra susen så jag snart är på benen igen. Nu har jag gått halvvägs och nästa vecka väntar det stora Ultraljudet!! Gisses vad spännande!!

En annan rolig sak hände igår. Bebis sparkar nu för fullt där inne och igår kände Mattias den första sparken genom magen :0) Finns inget mysigare än när den lilla spratlar där inne…

På Nea fronten ser det bra ut. Såret läker sakta men säkert och det stora bandaget är nu bytt mot en liten strumpa. Halta har hon inte gjort de senaste dagarna så nu dröjer det nog inte länge innan det är full fart på henne igen!

Igår när jag kom hem från jobbet hade Nea och husse varit ute på promenad och någon stans på vägen hade Nea skurit sig i tassen. Husse hade lagt på sårsalva och bandage som jag tog av för att titta. Det blödde fortfarande så jag torkade rent och kollade hur djupt det var. Eftersom att såret gick ner över trampdynan och vidare mellan tårna ringde jag till Västra och bokade en tid. Så idag har vi varit där och rakat rent, lagt på salva och paketerat in tassen ordentligt. Vi hade gjort ett bra jobb med att hålla det rent så det såg riktigt bra ut trots att det var lite djupt, så vi slapp sy!

Efteråt stannade vi hos Sandra och tjejerna där vi blev bjudna på frukost och bebisprat… Det är riktigt mysigt att vara så tätt inpå så man kan jämföra med varandra.

Till sist bjuder jag på några bilder på systrarna Blå som härjade vilt tillsammans i Gunnebos skogar i helgen. Många fler myspromenader ser vi fram emot Tezze!!

Vem e vem???

Det händer inte så mycket just nu. Hela november är en rätt lugn och härlig månad för oss. Inga krav och inga måsten alls utan bara en massa tid för oss själva. Hundträning blir det 1-2 ggr i veckan men inte mer. Mest för att Nea ska få sin aktivering och få komma ut och träffa alla på klubben.

Sen Caddy lämnade oss har Nea ändrat beteende vad det gäller vaktande, vilket inte är så konstigt när hon helt plötsligt måste ta på sig det som Caddy alltid gjort åt henne. Under sommaren har vi sett hur hon skrämmer bort Rådjur och andra ovälkommna djur runt tomten men det intressanta är att efter Mh:t har hon annamat samma beteende mot främlingar. Vilket inte alltid känns så kul. Men jag är helt övertygad om att det kommer att släppa och att vi får lägga en hel del energi på att hjälpa henne ur det här. Att hon aldrig kommer vara älskare av främlingar gör mig absolut inget men att hon ska behöva känna sig osäker bland dom är inget jag vill. Så det är väl där vår fokus ligger ett tag framöver. 

Idag  jobbar jag kväll och jag känner mer och mer hur tröttheten smyger sig på, jag orkar inte alls lika mycket och håller sällan samma tempo som annars. Som tur är så förstår ju arbetskollegor att jag behöver mer pauser och att det går lite långsammare. Annars mår jag riktigt bra just nu, illamåendet är så gott som bortblåst och inget jag saknar.

Något riktigt mysigt hände här om dan, vi stod och lagade mat när bebis där inne sparkade ordentligt för första gången! 3-4 sparkar med kraft som nästan gjorde lite ont, mysigt…

Igår bjöd vi på Halloweenmys med god mat i vänners goda lag här hemma i Härryda. Nea var givetvis med och pyntade och på kuppen fick hon fightas med en och en annan spindel…

Husse stod för dekoreringen utomhus och skrämmde nog iväg en och en anna buse

Tezze och storasyster kom lite tidigare och hjälpte till med både spindlar och mat

Kära storasyster med håret fullt av flugor

De blivande mödrarna med magarna i vädret. Sandra V. 20 och jag V.17

Tro inte att vi hade glömt av efterrätten!!!

En låång och trevlig kväll var det och jag tackar alla som kom och delade den med oss. Det var inte bara vi som var trötta mot slutet ;0)

Sist men absolut inte minst vill jag avsluta med före och efter bilder på sötaste Nova som fick sin livs första ordentliga trimmning.

Sorry Daniel men det behövdes ;0)

Eftersom att det sa ”poff” över magen för nån veckan sen tyckte jag att det var dags för en magbild. Så här kommer bild på den lilla bubblan :0)

Magen i vecka 16

Imorse åkte jag och älskade lilla Blå ut till Bollebyggd för att göra vår debut i appellen. Att vi knappt tränat på de nya momenten eller knappt tränat alls var jag inte speciellt bekymrad över då vi inte hade siktet inställt på några vidare poäng utan på att ha kul och lära oss hur appellen går till. Dagens väder var väl inte riktigt önskvärt då det regnat och varit rått hela tiden.

 Det enda säkra kortet igentligen var ju spåret, där vet jag att jag har en otroligt duktig hund med en nos av guld. Resultatet blev 9 och 9,5 då jag glömde ta ut linan helt innan jag började gå efter henne. Lovord i massor av domarna fick jag som tyckte det var jätte roligt att få se en så duktig hund. När man lyckas imponera på domarna blir man ju lite lätt tårögd över sin ögonsten!

Det bästa av allt är ju att vi klarade det och Nea blev uppflyttad till Lägre på första försöket endast 22 månader gammal!! Behöver jag säga att jag är stolt över lilla fröken Blå??

I Lördags fick vi fint besök av Kicki och Molly och vi begav oss upp till sjön. På väg upp till sjön kände töserna av varandra lite och sen var det bara att tuta och köra i vattnet.

Molly tyckte det var jobbigt när Nea ville ta närkamper och sa ifrån några gånger men Nea lärde sig det snabbt och roligt det hade dom.

Enligt Nea kan man inte gå i skogen utan att komma tillbaka som en skitgris!!

När vi kom hem hade Mattias handlat lite färskt bröd och pålägg så vi tog oss en välbehövlig fika som avslutades med Kickis goda bakverk *mumma* Det var verkligen jätte kul att få lära känna både Kicki och Molly i verkligheten och fler möten blir det absolut! Tack för en härlig promenad tjejer!

Ja, i söndags åkte vi upp till Götene för att äntligen få göra Neas Mh!! Strax efter vi anlänt kom Linda & Jojje (och Milou givetvis) som skulle göra oss sällskap under dagen. Någon timme efter kom Lena & Lizlott körandes i 200 knyck (lite sena). Men det hela var försenat och alla kunde slappna av.

Först ut var Nea och här kollar vi tänder och känner igenom. Den här delen gick precis som jag trott, hon följer med utan problem men föredrar att vara hos matte.

Leken den var rolig men när trasan hamnar på marken luktar hon av den och konstaterar att den var ju inte hennes.

På jakten springer hon fram och stannar några meter framför för att skälla ut den, många gånger!

Lika så här, hon springer fram och stannar några meter ifrån ”figgen” för att skälla ut honom ordentligt.

Aktiviteten fick vi tyvärr ingen bild på men hon la sig ner ganska snabbt tuggade lite på en pinne och pep några gånger sen låg hon och tittade på publiken.

Overallen där såg jag själv inte så mycket utan hörde bara hur hon skällde, men den var absolut läskig!

Skrammlet var inte så farligt, hon ryckte till och gick fram och kollade utan min hjälp sen var det glömt.

Spökerna, ja även här skällde hon ut dom rejält, hon låste sig mest på det ena spöket och hade inte riktigt  tid med dom båda två.

När vi kom fram blev reaktionen ungefär, jaha var det bara en människa?

På skotten kampade vi och när det första gick av släppte hon trasan och kollade men fortsatte direkt att kampa efteråt och nästa skott brydde hon sig mindre om.

Skott i passivitet gick också jätte bra, hon stog still och kollade lite, ingen större reaktion. Det var riktigt höga skott dom hade och mitt öra susade ett tag efter kan jag lova.  

Efteråt gick beskrivaren igenom hur han hade satt sina kryss och det var några saker jag inte riktigt höll med om som en 3:a på aktiviteten, där tyckte jag att hon borde fått en 2:a och på skotten fick hon en 2:a medans jag tyckte hon skulle fått en 1:a. Men hursom är jag jätte nöjd över lilla Blå och blev nästan lite förvånad över hur bra jag känner min lilla!

Det var otroligt kul att få göra Mh:t och ännu roligare att vi fick dela det med en av systrarna och självklart med våran hejaklack!!!

Sedan var det Mejas tur men det hinner jag inte lägga in nu så det kommer nog imån…

Fortsättning följer…

Efter helgens besök och lillskruttans Mh är jag heeelt utmattad!! Viljan att uppdatera finns där men dessvärre inte orken. Vi har haft en jätte mysig helg men krafterna tog slut och nu gör jag allt för att återhämta mig.

Bilder och ett riktigt inlägg kommer absolut senast på onsdag!!