För precis 1 år sedan vankade jag runt med en bula på magen, 25 kilos övervikt och världens finaste Lillebror i magen. Ikväll är känslorna många och stora och jag minns året som gått med ett stort leende på läpparna för allt finaste lilla Lillebror givit oss. Jag kunde aldrig någonsin förstå hur stort det skulle kännas att vara 2 barns mor och hur fint det skulle bli att få uppleva syskonkärlek som denna.
Imorgon firar vi Lillebrors allra första födelsedag!
♥
Den 8 mars på Sveriges kvinnodag stod jag hemma i köket med Tindra och bakade drottninggrottor. Jag hade ont i kroppen och gjorde mitt bästa för att sysselsätta mig och Tindra för att slippa känna för mycket. Dagen innan hade jag promenerat till och från dagis med vagnen och trodde helt säkert att värken var på grund utav det….
Tindra var allt annat än arbetsam vid läggningen och jag hade så ont att jag inte kunde sitta still där inne så vi gick ut och la oss en stund i soffan och jag började fundera på hur det var det kändes med värkar egentligen.
Eftersom jag började bli lite osäker ringde jag in till förlossningen och förklarade att jag glömt av hur det kändes och att jag trodde att jag kanske faktiskt hade värkar. Efter att barnmorskan hört en av värkarna under samtalet sa hon till mig att ringa hem Mattias och ringa barnvakt för att komma in till förlossningen. Och då fattade jag att det faktiskt var på riktigt…
Mattias var hemma efter någon halvtimme och strax därefter kom farmor för att passa Tindra. Jag knåpade ihop en ”bra-att-veta-lista” till farmor samtidigt som jag packade bb-väskan ( som jag svor skulle vara klar i tid ) och uppdaterade bloggen och sedan åkte vi…
Eftersom Tindras förlossning tog 17 timmar och vi båda knappt ätit var jag prompt besluten att vi skulle svänga förbi Mc donalds för att ladda batterierna med en massa fet mat. När vi nästan var framme och Mattias svängde av mot Md fick jag en värk och Mattias frågade om han skulle fortsätta? Ja, kör!! sa jag. Eller vänta, nä vänd vi hinner inte!! Istället stannade vi på macken och köpte varsin macka och yoghurt för att sedan åka den sista lilla biten till förlossningen.
Medan M parkerade bilen stod jag i korridoren på förlossningen och andades igenom några värkar, ringde på klockan och blev insläppt av barnmorskan…
Väl inne mätte hon hjärtljuden och värkarna och bekräftade att förlossningen var på gång…
Efter en snabb undersökning visade det sig att jag bara var öppen 3 cm och jag fick frågan om att bada. Vilket jag gärna ville då det underlättade en del under Tindras förlossning. Efter ca 20min kändes värkarna mer intensiva och jag började känna mig obekväm i badet och bad om att få komma upp.
Barnmorskan berättade att öppningsskedet kunde dröja några timmar trots att man var omföderska så vi väntade oss några timmar med lustgasen och jag bad om Epidural för att få en liten paus. Värkarna kändes mer och mer intensiva och efter bara några minuter med lustgasen fick jag en sån himla lust att trycka på, som att jag inte kunde hålla emot längre. Barnmorskan satt med nålen i handen på mig och sa till Mattias att nu är det nog försent med smärtlindring…
Hon bad honom ringa på klockan efter hjälp och samtidigt tryckte jag på och efter några sekunder precis innan den andre sköterskan kom inspringande var huvudet ute. Det tryckte på igen och jag krystade en gång till och trots att barnmorskan bad mig hålla emot var jag bara tvungen att trycka och vips så var kroppen också ute. En frisk liten pojke la hon upp på magen på mig och det enda jag kunde titta på var allt hår han hade!!
Tindra hade inte många hårstrån och var helt blond så jag var alldeles förbluffad över det långa mörka håret. När jag väl låg där med honom i famnen kändes det så självklart att vi fick en liten lillebror. Trots att det gick så oerhört fort och han var ute på mina två krystvärkar sprack jag inte alls och allt såg jätte fint ut…
Den efterlängtade smörgåsbrickan avnjöts under tiden de gick igenom Theo och vi satt och småpratade och tittade på vår son. Pratade om namnet om Theo passade och om allt hår, att det faktiskt blev en son och hur smidigt det hela gick. Jag kände mig precis som vanligt och ville bara åka hem efteråt. Vi kom in till förlossningen strax efter fyra och Theo föddes 17.50 så hela förlossningen tog knappt 2 timmar…
Theo ligger på vågen och blir vägd till 3330g och mätt till 49cm bara några minuter gammal…
Den stolta pappan…
Natten på bb spenderades tillsammans med 3 andra mammor vars barn grät i omgångar. Theo sov hela natten med undantag då han vaknade och ville snutta eller blev väckt av de andra som levde om. Jag kunde inte sova alls då de andra barnen skrek och en av mammorna nervöst pratade högt för sig själv när hennes son skrek. När jag äntligen lyckats få någon timmes sömn väcktes jag av de ena parets väckarklockor var av den ena var låten ” I´m a barbiegirl ” varför man nu skulle vilja vakna upp till den??
Vid lunch var besiktningen av Theo äntligen gjord och Mattias & Tindra kom och hämtade oss. Lyckan i hennes ögon när hon fick se sin lillebror var obeskrivlig och jag frågade vad han skulle heta och hon svarade ” Thejo ”
Både jag och Mattias var förvånade över hur snabbt det gick och hur smidigt allt var och jag skulle utan att blinka kunna göra om det. Efteråt har jag känt mig riktigt bra och inte alls lika öm som jag gjorde efter Tindra. En riktig drömförlossning skulle man väl kunna säga. Och känslan av att älska det lilla knytet var precis så otroligt som med Tindra. Jag är lyckligt lottad över att ha fått två friska underbara barn som vi älskar över allt annat!!!
Lilla lillebror endast någon dag gammal…
Tänk att det var exakt 2 år sedan vi packade det sista i BB-väskan och åkte in till förlossningen i Mölndal. Jag hade så fruktansvärt ont och varje gupp kändes olidligt och just då visste jag inte att värkarna skulle bli väldigt mycket värre och att en liten tjej skulle titta ut kvällen efter…
Nu sitter jag här 2 år senare och slår in paket, pyntar och bakar så mycket jag bara hinner med. Tårar trillar ner för kinderna mest av lycka att just hon blev till, att hon är den underbara lilla tjej hon är och att jag har fått älska henne i 2 år och 9 månader…
Det är svårt att förstå vad meningen med livet var innan man fick barn, även om man går igenom en hel del jobbiga saker med att fostra en envis liten 2 åring finns det inget i hela världen som är starkare än den kärlek man delar!!!
Sov gott fina ni imorgon firar vi Liten på hennes 2 års dag!!!
Så kom han då, precis 38 fulla veckor gammal 14 dagar innan beräknad födsel. Förlossningen tog knappt 2,5 timme och gick oförskämt bra. Hela familjen mår så himla bra och vi njuter av det nya lilla livet till fullo…
Han är än så länge en otroligt nöjd liten kille som inte gör så mycket väsen av sig mer än små knorrningar emellanåt…
Vår fina lilla skatt ♥
Tusen tack för alla fina gratulationer via sms, bloggen & facebook!! Det värmer att så många varit med och hejjat på oss…
Då gör vi ett försök och åker in till förlossningen….
Fy fan för värkar säger jag bara!!!
Måndag morgon idag och allt är precis som det var innan helgen. Ingen bebis i sikte på det närmsta taget tyvärr. Det enda annorlunda jag känt av under helgen har varit trötthet utan dess like. Lördagen spenderade vi ute i det fina vädret och fick in det sista av veden i vedboden istället för att låta det ligga kvar under presenningen på uppfarten. Sedan har vi städat och jag har målat klart Tindras nya hyllor och mitt i allt har jag power nappat lite då och då…
lgår blev vi bjudna till mormor för lite söndagsmiddag och vi mötte en superglad Nea som stod på balkongen och skällde och snurra med svansen som ett speedat parisehjul. Tindra sken upp när hon såg henne och fick bråttom in…
Nea är hemma igen och hela flocken är samlad. Tindra är på dagis och jag ska sjunka ner i soffan och dra filten över huvudet en stund för att sedan ( håll i er ) packa det sista i väskan!!
Imorgon är dagis stängt och vi får besök av två buspojkar och kanske kanske finns där någon som kan ha den där effekten på mig som får bebis att titta ut, ja det är ju vad jag hoppas på i alla fall…
♥
Ha en fin måndag kära vänner!!
Idag spenderade jag hela förmiddagen på Baby & barnmässan inne i Göteborg. Jag tyckte att det kändes lite tunnare i år, kanske inte lika många utställare? Helt ok med folk så det var nog helt rätt att åka in idag för att undvika helgen. Fick köpt en söt tröja från Geggamojja till Tindra och några presenter till hennes födelsedag. Förutom det fick jag en massa ytte pytte saker till bebisen som gratis nappar, blöjor, lotion, bitring, skallra mm. När jag kom hem hann jag somna i soffa i 30min helt utmattad för att sedan skynda iväg till dagis för att hämta hem Liten.
Vi släppte ut hundarna ur hundgården och spenderade härlig tid ute i solen. Tindra fyllde upp diverse saker med stenar och hundarna försökt hinna med så många varv runt tomten som möjligt…
Linslusen nr 1
Stora tjejen som igår började löpa för första gången i sitt liv. Nea har spenderat veckan hemma hos mormor för lite egentid så Tira har varit kvinnan i huset vilket alldeles säkert bidrog till att löpet äntligen kom igång…
Eftersom att mamma inte riktigt orkar med längre tog Tindra en egen promenad längs vägen med hundarna…
Mattias är på teater och middag med sin gode vän ikväll så ikväll är det jag som ligger själv i soffan med lite fredagsmys. Tindra somnade som en stock förut och hundarna sover även dom…
♥
Så var snart fredagen över och en efterlängtad lördag nalkas runt hörnet, ha en fin kväll kära vänner!!
Sådär, här är den lilla listan över vad ni tror…
Så nu är det bara att vänta och se, spännande värre!!
Eftersom jag har en riktigt off dag idag och inte kommer få nått gjort tänkte jag bjuda på min förlossningsberättelse från Tindra. Den har legat på bloggen i snart 2 år utan att ha blivit publicerad och för att friska upp minnet inför vad som komma skall så är det väl ändå dags att låta den se bloggens ljus…
Den 19 april spenderade jag hela dagen med att storstäda då S & A skulle komma hit på middag med sin lille Sam. Middagen flöt på och någonstans längs vägen började jag få ”förvärkar” och eftersom de flesta jag visste gått med förvärkar länge tänkte jag inte så mycket på det.
Vi satte oss i soffan för lite efterrätt och jag tyckte att det blev aningen mer intensivt men fortfarande helt ok. Jag tror att Sandra satt och småflinade åt mig emellanåt. Efter att de åkt hem laddade vi ner en värkmätare till Mattias Iphone för att testa inför de riktiga värkarna. Då kom värkarna med 6 min mellanrum och när vi ringt och kollat med min mamma ringde vi in till förlossningen som bad mig ta ett bad eller en dusch och något att stoppa i magen.
Vi gick ner till duschen och jag stod där krampaktigt med duschen och vägrade låta Mattias gå ifrån mig för jag ville absolut inte bli lämnad ensam. Fick i mig en skål med flingor efter det och vi ringde in igen då de kom tätare och tätare. Denna gången bad de oss komma in och jag satte mig ner framför datorn för att meddela här på bloggen att det var dags att åka in, utan större lycka dock så M hjälpte mig. Och den där väskan som jag skulle packat klart var ju så klart inte klar så även den packades av M i lite panik.
Bilresan in var verkligen inte behaglig på nått sätt och varje litet gupp kändes som ett jätte hål. När vi kom fram var det alldeles stilla och vi fick hjälp på en gång. Vi mätte hjärtljud på bebisen och kollade vikt och så, 3cm var jag öppen. Fick frågan om jag ville ta ett bad och det ville jag!!
Låg i badet med lustgas ( vilket jag inte alls fattade till en början och blev sjukt besviken på då jag trodde den skulle ta bort smärtan till en viss del men som bara gjorde mig groggy) och halvsov mig igenom värkarna från ca 01 till 7-8 på morgonen då det helt plötsligt bara forsade ut vatten i vattnet. Hade jag stått upp hade det varit precis så där som på film när det bara forsar ut på golvet.
Efter en undersökning hade jag öppnat mig ytterligare och vi räknade ut att vi nog skulle vara föräldrar vid 12-13 tiden. Jag fick förfrågan om epidural lite senare och jag nickade hysteriskt då jag knappt kunde prata och knappt ville öppna ögonen. Efter en massa tid och efter flera olika försök tog dom in en läkare som var expert på ”svåra patienter” och han lyckades få in nålen rätt och när den började verka, HERREGUD vad skönt!!!
Jag fick en paus och kunde äntligen gå och kissa och stoppa i mig något att äta, något jag knappt själv minns. Det enda jag mindes efteråt var att jag var uppe och tittade ut genom fönstret. Men bilden säger ju allt…
Och ja det är ok att lägga sig ner på golvet och gapskratta, det bjuder jag på!
Efter ytterligare tid men värkar och lustgas och nya läkare som jag bara hörde rösterna på ( då jag absolut inte ville öppna ögonen ) visade det sig att jag var fullt öppen och krystvärkarna började komma. Och fy fan i h*lvetet vad ont det gjorde och som grädde på moset fick jag kramp i benen som sköterskorna försökte massera bort men som bara gjorde det hela värre. Bebisen ville inte riktigt komma ända ner och Mattias bad om att få springa bort och köpa nått ätbart innan de satte värkstimulerandedropp på mig. Stackarn hade inte ätit på nästan ett dygn. – Ja men skynda dig på för om en halvtimme är du pappa! sa barnmorskan och Mattias sprang med andan i halsen för att hinna tillbaka, vilket han så klart gjorde.
Sen satte det igång på riktigt och jag krystade för glatta livet medan barnmorskan gång på gång sa – Åhh nu ser jag huvudet och den är lika blond som sin mor!! eller – Snart kommer huvudet, tryck en gång till nu bara. När hon sagt det där som för mig lät som en miljon gånger trodde jag att jag skulle strypa henne för det kom ju inte nått j*vla huvud hur mycket jag än tryckte på!
Men så plötsligt kom huvudet och i nästa krystvärk kom kroppen och de la upp henne på mitt bröst och jag frågade ivrigt vad det blev? -Vänta lite ska vi bara fixa ordning, fick jag till svar och jag frågade igen utan vidare svar och tittade på Mattias och frågade honom. – En tjej, tror jag. Eller jag är inte säker, sa han och ville inte säga säkert i fall han sett fel. M fick klippa navelsträngen och därefter bekräftade sköterskorna att det var en flicka! Mattias fick hålla det lilla flickebarnet medan jag gick och kissade och därefter fick hon ligga på mitt bröst medan vi mest bara satt och flinade och tittade på det lilla miraklet! Efter 17 timmar var hon äntligen här!
Det är helt klart det största jag varit med om i hela mitt liv och vi har blivit mamma och pappa till världens finaste lilla Tindra!! Efteråt sa Mattias att -Tänk det här ska du göra igen. Och jag svarade -Nä, eller jo kanske, eller jo.
Tindra endast några minuter gammal, född 19.35 2010-04-20
Ja, nu sitter jag här nästan 2 år senare med en liten i magen och bara går och väntar på den där dagen då förlossningen ska sätta igång! Jag tror ju inte att den här gången kommer bli alls som sist och förhoppningsvis slipper vi vänta i så många timmar. Kroppen är ju mycket mer redo denna gången så jag hoppas att det går rätt fort fast ändå inte för fort. Och jag hoppas att jag ska ha mer krafter så jag kan vara något mer medvetande än vad jag var med Tindra.
För er som vill gissa datum får ni gärna göra det så ska jag sätta samman kön och datum lite senare. Roligt att se vem som får rätt…
Sådär ja då var veckans Mvc-kontroll över och till min stora förvåning fick jag idag den där känslan av att det är en flicka!!!! Japp samma känsla som med Tindra fast en himlans massa veckor senare i graviditeten. Så nu återstår ju att vänta och se om magkänslan stämmer…
För övrigt ser allt jätte bra ut, Bm utbrast att den ligger lååångt ner och förstod absolut att det är svårt att röra sig. Hon sa till och med att jag nog får leva med idén att det är slutstädat för mig på ett tag (hahaha, ja om hon ändå visste vem hon tala med) Precis som med Tindra ligger bebis med rumpan mot min vänstra sida och är helt fixerad med huvudet neråt. Magen är fortfarande lite mindre denna gången och någon vikt blev det inte denna gången men något säger mig att det kommer sluta som sist sådär +30 nånting…
